Sunny (S* Deltas Yang)

Ja, det är det sannerligen. Sunny ligger förmodligen och sover under tiden vi är borta men sedan när vi kommer hem, vilken fart det är! Killarna älskar att busa med henne och hon älskar att busa med dem. Hon går helst och lägger sig hos dem i soffan jämfört med mig och storhusse. De har verkligen funnit varandra.

I söndags blötte vi hennes päls, vi tog det lite varsamt första gången. Vi höll till i tvättstället, det gick förhållandevis bra men nästa gång väljer vi nog badkaret istället. Vår tanke var att det skulle gå snabbt och smidigt. "Lite" blött blev det men det var ju bara att torka upp.

Nu har Sunny bott hos oss i åtta dagar, det känns som att det varit längre tid än så. Hon har blivit riktigt hemmastadd, busar och gosar om vartannat under hennes vakna tid. En riktig ligist har hon varit också. På nätterna har hon kommit på att hon kan smyga in under våra täcken. När vi ligger och sover som bäst passar hon på, in med klorna i våra ben! Inte helt skönt vill jag lova, vaknar till ordentligt gör man också. Det är svårt att bli arg, hon är ju så söt!


De två senaste nätterna har hon inte gjort så här alls faktiskt. Hon har smugit in under täcket, jag har känt något varmt och mjukt komma uppför utsidan av benet. Sedan har hon lagt sig för att sova, hur mysigt som helst! Hon verkar ha börjat anpassa sig efter vår dygnsrytm, på nätterna sover man.

Sunny är glad i mat, det kan man lugnt säga. Favoriten är kycklinghjärta som uppfödaren skickade med, jag måste nog köpa hem sådana. Jag vägde henne i går, 1924 gram. Hon har alltså ökat med 105 gram sedan i måndags! Jag måste köpa en ny våg, hushållsvågen jag har här hemma går bara upp till två kg. Annars får jag nog börja med personvågen. Nackdelen med det är att då ser man inte gram utan hekto.

Sunny har också accepterat kåpan till kattlådan. Vi hade en sedan tidigare, med lucka, som jag tycker är så praktisk. Det blir minimalt med kattsand utanför lådan. Hon var väldigt skeptisk och ville inte gå in genom luckan så jag tog bort den. I torsdags satte jag dit den på nytt och höll upp luckan för henne, då gick hon in. Efter några gånger öppnade hon luckan själv och nu sitter den där. Hon är inte rädd för den längre, det känns skönt.



Det känns helt underbart att ha en sådan söt, gosig, social, busig och helt underbar liten katt! Hon är inte så intresserad att vara med på bild, många av de jag tagit är mitt i språnget då hon upptäckt mig med kameran. Några har blivit ganska bra, exempel på det här nedan.

Och var låg den? Jo, i den låda den ska ligga i, ibland funderar jag om jag är blind...
Här är en liten stilstudie hur kul det kan vara att leka.

Kameran är inte återfunnen, vi har väl lagt den på något "smart" ställe. I brist på annat använder vi oss av mobilkamerorna istället.

Vårt lilla busfrö gillar blomkrukor. Nu har vi lagt tidningspapper ovanpå blomjorden, det blir så mycket blomjord att dammsuga upp har vi märkt. Snabbt hoppar hon ner i dem, det går väl an när vi är hemma men när hon blir ensam passar hon säkert på. ;-)

Vilken skillnad det blivit på Sunny! Hon gömmer sig inte bakom soffan och piper inte längre. Däremot "pratar" hon ofta och gärna, lägger sig i blomkrukor och tuggar på blomblad. Det blir en hel del förmaningar när hon gör sådant hon inte får. Vi hade inte tänkt att hon skulle få ligga bakom TV-spelet men vi gav upp. Nu är det mer luftigt och mer plats där än tidigare så det gör inte så mycket att hon är där.

Det är full fart hela hennes vakna tid, däremellan sover hon. J och M busar med henne, alla tre tycker det är så kul! Hon har börjat hoppa upp till oss i soffan, lägger sig tillrätta för att sova. M blev så avundsjuk på  J i går kväll då hon låg och sov hos honom ganska länge. Sedan kom hon och lade sig hos mig och M, det tyckte han var bra. :-)

Jag har äntligen lite bilder. De är tagna med mobilen då jag inte hittar igen den vanliga kameran, bildkvalitén är därmed inte den bästa.

Här har Sunny börjat känna sig med hemmastadd och ligger inte bakom soffan längre.

Bus! :-)

Man blir trött av att busa...

Så har vi fått hem vår lilla Sunny! När vi skulle åka hem gick hon och lade sig i transportburen, det blev nemas problemas. Hemresan var tyst, hon sade inte ett enda pip. Väl hemma hos oss verkade hon ha blandade känslor. Hon var ganska orolig och pep en del i början. Här har hon inga andra djur att dela hem med, hon har ett helt hus för sig själv. De första timmarna var hon lite rädd tror jag, vi förmanade sönerna att ha dämpade röster och inget spring. Det är inte klokt vad lugnt det varit här i kväll! De tog oss på orden och mer eller mindre smög fram, röstläget de har skulle nog inte ge något högt decibeltal direkt.

Att ligga under kökssoffan ser ut att ha blivit en favorit. Det går ju bra än så länge nu när Sunny fortfarande är liten och får plats därunder. När hon ligger där är hon i fred men har ändå lite koll på oss. Hon har inte velat sitta i knä men det har gått bra att när jag haft henne bredvid mig och strukit henne på ryggen. När jag lade mig på köksgolvet kom hon och strök sig mot mig. Hon har också börjat närma sig J. När han har gått iväg från t.ex. vardagsrummet har Sunny nyfiket följt efter för att se var han tagit vägen.

Något vi sett under vår första kväll tillsammans är att Sunny gärna vill vara i närheten av oss. Antingen har hon legat under kökssoffan eller bakom soffan i vardagsrummet. Jag tror att hon gillar att ha oss (relativt) nära då hon piper om hon inte ser/hör oss.

Det ska bli intressant att se hur första natten blir. Att vara utan mamma och syrran känns nog i det lilla katthjärtat. ♥

Jag har inga bilder att lägga in, jag har inte velat störa Sunny med kamerablixt när det varit lite oroligt i kväll. Förhoppningsvis kan det bli i morgon.

... och nu är det bara tre dagar kvar innan vi får hem vår lilla katt. :-)

Yngste sonen, M, är pälsdjursallergiker. Med tanke på det ville vi verkligen kolla upp om Sibirisk katt är en ras han klarar av. Vi hade en huskatt tidigare, Kisse, det gick rätt bra med honom, sonen blev lite röd i ögonen emellanåt. Men eftersom Kisse inte längre är i livet kände vi att vi borde satsa på att hitta en mer allergivänlig ras för katt vill vi absolut ha igen. Jag fick ett tips om Sibiriska katter och vi började åka runt här i trakterna så sonen skulle få träffa så många som möjligt. 18 olika katter blev det totalt, fertila, kastrater och ungar. Det enda han har reagerat på är om han rent av fått katthår i ögonen. Eftersom det har gått så bra efter alla dessa kattmöten bestämde vi oss för att försöka få tag i en sådan katt. Vi hade varit och hälsat på i ett testhem ett par gånger och vi fick veta att det var planer på att det skulle bli en kull kattungar inom kort där. Vi anmälde oss som intresserade och när kattungarna var två veckor gamla fick vi veta att vi skulle få köpa den ena av dem. Oj, vad glada vi blev! :-)

Namn på den här lilla krabaten har inte varit lätt att komma på. Vi var först inställda på att det var en liten kille och namnet hon fått av sin uppfödare, Yang, tyckte vi passade för en kille. Men så visade det sig att det var en liten tjej och då fick vi tänka om. Det var M som såg i ett av barnens brädspel att det var med en katt där som hette Sunny. Vi hade omröstning här hemma och det namnet vann med 4-0.

Har fått tillåtelse av Sunnys uppfödare att lägga upp en bild på vårt kommande tillskott i familjen. Här är hon 5,5 vecka gammal. Tack för bilden Gunilla! :)

Eftersom vi bor bara några mil från uppfödaren, Deltas Sibiriska katter, har vi haft möjlighet att åka och hälsa på en del. Det har varit så spännande att ha fått förmånen att vara med hela vägen. När tiden började vara inne för Marussia att få sina ungar kollade vi bloggen ideligen. Det blev bara två ungar och den ena ska alltså få flytta hem till oss! Familjen som ska köpa Sunnys syster, Yin, har också lagt upp en blogg. Den finns här, det ska bli roligt att följa henne när de växer upp.

Nu är det ju som sagt snart dags för mig att åka och hämta hem lilla Sunny. Det ska bli helt underbart! Det har verkligen varit tomt här hemma sedan vi miste Kisse. Det var en riktigt gosig och social katt, en glädjespridare. Avslutar dagens inlägg med en bild på vår vackra katt.

Vi är en familj som bor i Flurkmark, utanför Umeå. Den här bloggen handlar om vårt nya liv tillsammans med vår senaste familjemedlem. Det är en sibirisk katt som heter Sunny (S*Deltas Yang).

Familjen består av mamma, pappa, sönerna E 21 år, J 10 år och M 8 år, äldste sonen E har flyttat hemifrån.